|
Kapitel 15: VILKA BÄR ANSVAR? c) Folkpartiet |
|||||||||||||
Om moderaterna var först och socialdemokraterna är störst så kan om Folkpartiets sägas att det varit värst. Under lång tid var (fp) det i flyktingpolitiken mest extrema partiet, tills det därvid på 90-talet fick konkurrens från Miljöpartiet. Ur "Exit - folkhemssverige": "För att principen om första asylland skulle gälla, 'måste det enligt Folkpartiets mening vara utrett att första asylland verkligen kommer att bevilja asyl'. Om inte, skulle Sverige rycka in." I valet 1985 krävde Folkpartiet även att den som ansöker om politisk asyl redan vid gränsen ska få ett juridiskt biträde. Programmatiskt liknade fp-ansatsen den i s-programmet i början av 90-talet: "Folkpartiet liberalernas flyktingpolitik präglas av generositet, rättssäkerhet och värdigt mottagande."
Med sin markering på valnatten 1991, när han reste sig ur TV-soffan då Ny Demokratis ledare kom in i studion har Bengt Westerberg kraftfullt medverkat till ett klimat av intolerans, självgodhet och oförsonlighet kring allt som rör invandring. Med den borgerliga regering som tillträdde 1991 fick Folkpartiet bestämma inriktningen av flyktingpolitiken. Birgit Friggebo blev invandringsminister och Christer Hallerby hennes statssekreterare.
• En första åtgärd blev att förpassa s-proposition 1990/91:195 till papperskorgen. • Luciabeslutet revs upp. • 40.000 bosnier beviljades uppehållstillstånd och Bengt Westerberg såg till att det blev permanenta sådana - PUT, inte TUT • "EBO"-reformen drevs igenom, om att asylsökande själva skulle få välja var de önskade bo (??) • Det totala antalet PUT slog år 1994 alla tidigare rekord och nådde 79.000.
• Regeringen gav även ut en propagandaskrift till alla hushåll i Sverige, "Om invandring", där invandringskostnaderna framställdes som en obetydlig "tårtbit" i statens hela budget på 555 miljarder kronor. Ur DN-ledare hösten 1993: "De som hade kunnat bryta frälsningsmötena har med få undantag skrämts till tystnad av de ideologiska helgonen. Ingen gav den kommunala bilden av flyktingmottagningens problem på folkpartiets landsmöte... Den väntade mobbingen från de renläriga och enspåriga gjorde att socialkonservativa realister sa vad de tänkte utanför kongressalen, inte i den."
Bengt Westerberg avgick som partiledare år 1995. Efter ett kort mellanspel med Maria Leissner tog Lars Leijonborg över, år 1997. Det mest uppmärksammade initiativet från Folkpartiets sida blev kravet i valrörelsen 2002 på "språktest" - utlänningar som ville bli svenska medborgare måste kunna tala och förstå svenska. Detta ledde till en stor framgång för partiet - en nästan tredubbling av röstetalet, från 4,7 till 13,3%. Folkpartiet blev riksdagens tredje parti i storlek. Inte desto mindre var språkkravet kontroversiellt, både inom och utanför partiet. I riksdagen togs inga initiativ för att försöka driva igenom kravet. Med den borgerliga regeringen år 2006 blev Nyamko Sabuni ny integrationsminister.
Efter landsmötet hösten 2009 har språkkravet släppts. Partiledningens förslag om obligatorisk medborgarkurs för nya medborgare röstades också ned.
|
