Sverige var kring 1960-talet ett modelland i världen. Vi
var ett föredöme beträffande både trygghet
och välfärd, fred och demokrati. Ett folkhem, med små
klasskillnader och hög materiell standard.
Vårt
väl fungerande samhälle, med både hög sysselsättningsnivå
och utbyggda bidragssystem, har tveklöst varit en viktig
orsak till att så många utlänningar - från
sämre fungerande samhällen - valt att invandra till
Sverige.
Ofta
har asylsökande i sina mediaframträdanden särskilt
uttryckt förväntningar om för dem positiva besked
med hänvisning till att Sverige har ett så högt
anseende som demokrati.
En
fråga som härvid kan förtjäna att ställas
blir dock: hur kom det sig att vi i Sverige fick fram ett
sådant välfärdssamhälle?
Grundläggande
faktorer var:
•
naturtillgångar som jordbruksmark och skog, malmer och vattenkraft.
•
svenska uppfinningar och på dessa baserade industrier.
•
en oavbruten fredsperiod och efterfrågan på svenska.
produkter efter 1945.
•
fred på arbetsmarknaden, med få avbrott för strejker.
Med
det senare sammanhänger en annan viktig faktor: attityder
och kvalitéer hos människorna i landet:
•
Sverige hade ett homogent folk - etniskt, språkligt, religiöst
och kulturellt.
•
Svenskarna genomsyrades av en hög arbetsmoral och goda yrkesprestationer.
"Made in Sweden" stod för kvalitet.
•
Hederlighet och ärlighet har varit ett nationaldrag, vilket
gjort att brottsligheten varit låg.
Massor
av svenskar har gått till sina arbeten varje dag och samvetsgrant
utfört sina uppgifter:
-
utan att behöva manas till detta i massiva propagandakampanjer,
som i kommuniststaterna.
-
utan att "ha kniven på strupen" genom hot om avsked
och materiell nöd, som i råa kapitaliststater.
Sverige
var en gyllene medelväg, som fungerade.
Bakom
detta låg något som få vid den tiden ens tänkte
på, eftersom det föreföll så självklart.
Det fanns en stark sammanhållning och inbördes solidaritet,
genom en gemensam identitet. Vi svenskar kände en stolthet
över vårt samhälle och vi hade tillsammans ett
projekt: folkhemmet.
Detta
projekt har några decennier senare plötsligt ersatts
av ett helt annat projekt: "det mångkulturella samhället".
Utan
att svenska folket tillfrågats om saken.
"Varje
angrepp mot rikets frihet och självständighet
skall mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet
skall uppges är falskt. Sverige vill försvara
sig, kan försvara sig och skall försvara sig".
"Motstånd
skall göras ständigt och i alla lägen. Det
är på dig det beror - Din insats, Din beslutsamhet,
Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp!"
"Att
aktivt deltaga i motståndsrörelsen kräver
mod och goda nerver. ...Ge inte fienden något som
helst bistånd utöver humanitär hjälp.
Avstå från personligt umgänge med honom.
Lämna inte upplysningar om det svenska totalförsvaret.
Delta inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta den i stället.
Det
är landsförräderi att gå fienden tillhanda!"
Ur
skriften "Om kriget kommer" (från 1961)
|
"Vi
svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare
lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen,
inte bara i fråga om rasen utan också i många
andra avseenden."
statsminister
Tage Erlander, 1965 |
“Hemmets
grundval är gemensamheten och samkänslan. Det
goda hemmet känner icke till några privilegierade
eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där
ser icke den ena ner på den andre, där försöker
ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad,
den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det
goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat
på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta
betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor,
som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta,
i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna
och utarmade, plundrare och utplundrade.
Det
svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet.
Här råder visserligen en formell likhet, likheten
i politiska rättigheter, men socialt består ännu
klassam-hället och ekonomiskt råder fåtalets
diktatur. Olikheterna äro stundom skriande: medan en
del leva i överflöd, gå många från
dörr till dörr för att få beta bröd,
och den fattige ängslas för morgondagen, där
sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar.
Skall
det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet
måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen
utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda
beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen,
demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.”
Per-Albin
Hansson, i sitt folkhemtal i riksdagen 1928 |