| Kapitel 9: KOSTNADER g) Mångfald |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
"Hemspråk" hette det tidigare, nu heter det "modersmål". I inget annat land tar samhället ett sådant ansvar för att invandrarbarn ska bevara det språk man talar i föräldrarnas hemland. Här går föräldrarna ofta arbetslösa och om det är något de kunde ha tid med, om de själva tycker det är viktigt, vore det väl att ta sig an sina barns kunskaper i ifrågavarande språk. Men i Sverige ligger alltså detta ansvar på samhället och skattebetalarna. 164.000 barn i Sverige, 18,1% av samtliga elever, var läsåret 2008/09 berättigade till sådan undervisning, i årskurserna 1 till 9. Här gäller fortfarande den äldre definitionen på "andra generationens invandrare": har man minst en förälder född utomlands kan detta räcka. För många barn räknas alltså inte svenskan som modersmål, trots att de både är födda i Sverige och bor i Sverige. Kompromisslösheten är dessutom total: även om det bara finns ett barn i området som ska lära sig ett visst språk, så ska det kunna ordnas. Kosta vad det vill. Hur mycket det hela kostar går nu inte att få fram, men det rörde sig 2008/09 om nära 88.000 deltagande elever, fördelade på ett 100-tal olika språk. Bortsett från kostnader kan naturligtvis ifrågasättas hur denna språkundervisning påverkar integrationen i det svenska samhället. Uppgifterna nedan kommer från Skolverket. Siffrorna avser antalet elever läsåret 2008/09. Kring år 2000 var siffran 64.000, på knappt tio år har alltså skett en ökning med 37%. Som framgår ligger arabisktalande överlägset i topp, följt av serbo-kroatiskan, både vad gäller antalet berättigade till, och antalet deltagande i, modersmålsundervisning. Högst deltagandeandel har de som talar somali, följt av arabiska och albanska.
En rektor för modersmålsundervisningen i Stockholm uttalade i Metro den 14/2 -00 att det viktigt för "unga med ursprung i andra länder" att "lära sig sitt modersmål": "- Det handlar om att finna sin kulturella identitet..." Modersmålsspråk i bokstavsordning:
wolof "Svensk invandrarpolitik": "En principiellt viktig reform som låg i linje med denna förändrade syn på invandrarnas och minoriteternas rätt till det egna språket och kulturen var den sk hemspråksreformen (1976), varigenom kommunerna blev skyldiga att ge barnen undervisning i deras modersmål." "Redan 1965 beslöt regeringen att införa kostnadsfri undervisning i svenska för invandrare via studieförbunden. Verksamheten har kommit att bli mycket omfattande, och 700 miljoner kr har totalt satsats på denna undervisningsform sedan mitten av 1960-talet." "Det finns gränser": "Efter en granskning av Riksrevisionsverket (RRV), som presenterades 1990, framgick att kostnaderna per elev i invandrarundervisningen var mycket höga i förhållande till kostnaden per svensk elev." "...att även invandrarelever som hade mycket små, eller nästan obefintliga kunskaper i hemspråket, fick tillträde till hemspråksundervisningen och att kommunerna också fick statsbidrag för dessa elever. RRV noterade att undervisningen ibland gavs i mycket små grupper, ibland bara en eller två elever." Läraren kunde i ibland vara de egna föräldrarna - så skapades sysselsättning för invandrare. Ur Svenska Dagbladet den 15/4 -04: "50 MILJONER TILL NY SATSNING PÅ HEMSPRÅK. Modersmålet ska även användas i matematik." Tidningen Dala-Demokraten meddelade i mars 2003 att Nämnden för arbetsmarknad och vuxnas lärande har beslutat att storleken på bidragen till invandrarföreningarna i Borlänge ska ligga på 247 000 kronor. Följande invandrarföreningar får bidrag: Iranska föreningen (10 000 kr), Filippinska föreningen (18 000 kr), multikulturarbetareföreningen Ziryab (2 000 kr), Kurdiska föreningen (20 000 kr), Somaliska föreningen (20 000 kr), Islamiska förbundet (53 000 kr), Bosniska folkets förening (25 000 kr), Islamiska ungdomsföreningen (5 000 kr), Arabiska kulturföreningen (5 000 kr), Somaliska svenska föreningen Sahan (25 000 kronor), Unga örnars sommarkollo (15 000 kr), Somaliska kvinnors friskvårdsförening (20 000 kr), Jubbaland förening (2 000 kr), Somaliska förefattarföreningen (2 000 kr), Horn av afrikas kulturförening (18 000 kr), Badhere (2 000 kr), Birbirso ungdomsförening (5 000 kr).
"I Sveriges väntrum": "Ulrika By menar... - Jag vet invandrarföreningar som får bidrag till jämställdhetsprojekt som är ett skämt. Det snackas öppet om att bara man har med ordet 'jämställdhet' i sin ansökan om bidrag så är det lugnt. Till och med tjänstemän är kritiska, men ingen orkar bry sig." Ur Sydsvenskan den 14/11 -99: "Staten ger för mycket pengar till invandrarföreningar. Det sade socialantropologen Aje Carlbom från Lund när han talade på seminariet 'Lokal kultur - världskultur i Malmö?'... Han anser att föreningarna som arbetar för att bevara sin kultur ökar segregationen." Det förekommer också direkt fusk med bidrag, förmodligen i stor omfattning. Ur DN Stockholm den 21/3 -95: "BIDRAGSFUSK I FÖRENINGAR - bara 1 av 30 invandrarföreningar hade rätt medlemsantal." Det handlar om en granskning från revisionskontoret inom Stockholms kommun, som förra året specialgranskat 30 invandrarföreningar: "En hade angett 700 medlemmar fast det bara var 100 stycken, några hade dålig ordning på ekonomi och redovisning. Bara en förening hade uppgett rätt medlemsantal." Bara 1 av 30! Men Iris From från invandrarförvaltningen var fylld av förståelse: "Det finns en stor okunnighet och det kan vara svårt att förstå reglerna för bidrag." Själva systemet inbjuder till fusk, genom att varje "medlem" möjliggör mycket i statsbidrag. Även utan direkt fusk kan medlemsantalet hållas högt på ett konstlat sätt, genom mycket låga medlemsavgifter. Bidrag kan hamna också hos föreningar som stöder den regim de har "flytt" ifrån. Ur SvD den 24/11 -09: "Föreningsbidrag
granskas hårdare "Arrangörerna, som menar sig ha världens största exil-eritreanska festival, ger enligt rapporten regimen sitt stöd såväl i åsikter som med pengar." "Just nu ligger ett 80-tal bidragsansökningar från invandrarföreningar för bedömning." Sharafs Hjältar är en föreningen i stil med Lugna gatan, av unga invandrare som ska ha bytt spår. I detta fall är målet att bekämpa hedersförstryck. Det har dock blivit si och så med redovisningen av bidrag. "Sharaf
hjältar får skarp kritik av Göteborgs kommun Sedan 2007 har kommunen pumpat in ca 3 miljoner kr i 'Sharafs hjältar' Nu har flera tjänstemän synpunkter med hur dessa skattemiljoner använts. Trots flera påminnelser har organisationen inte lämnat in det underlag som kommunen begärt att få för att se hur kommunbidraget har använts." De flesta bibliotek i Sverige har gjort omfattande inköp av böcker på olika invandrarspråk.
Hur många statliga utredningar - SOU - har inte ägnats åt invandringspolitik och flyktingmottagning, integration och mångfald, diskriminering och språkfrågor? Listan blir häpnadsväckande lång, och till SOU:n kommer utskottsutlåtanden och propositioner, eller skrivelser från regeringen. Det blir en avsevärd byråkrati och forskningsapparat som hålls igång av invandringsfrågorna! En sökning på riksdagens webbsida gav följande antal träffar för SOU respektive propositioner/skrivelser:
Några av träffarna på utredningar om diskriminering: SOU
2006:87: Arbetskraftsinvandring i Sverige SOU
2004:49 Engagemang, mångfald och integration
"Sverige och invandringen": "Det var många som skulle sammanträda och diskutera invandrarfrågor. Invandrarrådet, invandrarverkets stora referensgrupp, lilla referensgrupp, utbildningsradion, arbetsmarknadsdepartementet, socialdepartementet, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och statens kulturråd. Vid mitten av 1980-talet fanns i 'Invandrarsverige' omkring 7.500 lärare som undervisade i svenska för invandrare och över 4.000 hemspråkslärare. Det fanns invandrarpsykologer, invandrarkuratorer och naturligtvis invandrarjournalister. Bara på Sveriges Radio och TV var de ungefär 150 till antalet" "Klientifieringen och hanteringen av invandrare skapade många jobb åt svenskar och företagsamma invandrare." Merit Wager den 15/11 -09: "Många utredningar tillsätts och analyseras och utreds på nytt; många hearings och seminarier och konferenser hålls och resulterar i en massa dokumentation. 'Mycket snack och lite verkstad' verkar vara den officiella svenska parollen." Diskrimineringslagstiftningen har en kostnad som är omöjlig att uppskatta i kronor, men förmodligen är hög. En kostnad i form av större svårigheter för småföretag och i färre nyanställningar. "Positiv särbehandling är också diskriminering": "Med all sannolikhet kommer de nya lagarna med sina skärpningar och sina ålägganden om aktiva åtgärder eller stöd- och kompensationsåtgärder osv, att snarare innebära att utrymmet för massmedialt motiverade men i sak godtyckliga ageranden från olika ombudsmannamyndigheter ökar, samtidigt som den belastning som nya lagar och regler innebär för företagare minskar möjligheten för de grupper som lagarna avser att skydda att göra sig gällande på arbetsmarknaden." "Och då har de nya lagarna blott tjänat till att tillfredsställa en självrättfärdigande politisk elit, men till en samhällsekonomisk kostnad vars storlek ingen riktigt förmår att ange."
|
