Kapitel 16: ANDRA VÄSTLÄNDER s) Jämförelser |
|||
Asylsökande är naturligtvis inte detsamma som beviljade uppehållstillstånd, men där finns ett samband. En anledning till att många väljer ett visst land för sin asylansökan är att man bedömer att utsikterna goda till ett ja på sin ansökan i det landet. Ett högt antal asylansökningar talar för också ett högt antal uppehållstillstånd. Om vi dels slår ihop antalet asylansökningar enligt Migrationsverkets diagram ovan, dels ställer antalet i relation till ifrågavarande lands invånarantal, då får vi nedanstående diagram. (Siffrorna är ungefärliga, men ger en uppfattning om storleksordningen. Sverige och Norge intar klara tätpositioner - t.o.m. före Grekland, som ju ligger nere vid "fronten".) Detta digram, hämtat från Fria Nyheters webbsida, renodlar siffrorna för år 2009. Även bortsett från invånarantal kommer Sverige på en fjärdeplats. "Flyktingpolitikens andra steg": "Om det totala antalet mottagna flyktingar per tusen invånare beräknas för de västeuropeiska länderna, hade Sverige fram till 1993-01-01 gett uppehållstillstånd till 25,7 flyktingar. Tyskland, som har den näst största flyktinginvandringen per capita i väst, hade siffran 10,4, ..." "Förklaringen till att Sverige trots sitt avsides läge utsätts för ett högre invandringstryck än andra västeuropeiska länder måste sökas i invandrings- och flyktingpolitikens utformning, i reglerna för erhållande av medborgarskap och den sociala välfärd som invandrana erbjuds." SOU 1993:113 (nedan) innehöll även uppgifter om hur många personer från f.d. Jugoslavien som tagits emot sedan 1991. Totalsiffran för de västeuropeiska länderna var 613.000. Av dessa hade Sverige tagit emot 112.000, vilket i absoluta tal placerade Sverige på andra plats, efter Tyskland. I förhållande till folkmängd blev det en obestridd förstaplats. Motsvarande gäller mottagande av irakier under år 2007. Bara Södertälje kommun tog emot fler än vad hela USA gjorde! Nordisk jämförelse (med reservation för att norrmännen visat sig oförmögna att tillhandahålla 2009 års siffror ännu i maj 2010, så där tvingas vi hålla tillgodo med siffror från år 2008). Diagrammen nedan visar absoluta tal, men även räknat per capita intar Sverige en förstaplats. Bara Norge kommer i närheten av Sverige, beträffande anhöriginvandringen. SOU 1993:113 - "INVANDRING OCH ASYL I TEORI OCH PRAKTIK, En jämförelse mellan tolv länders politik", visar hur Sverige i flera sammanhang intog en särställning i början av 1990-talet. För permanenta uppehållstillstånd hade övriga länder kvalifikationsår från 12 ned till 2 år. För Sverige gällde 0 år:
"I Sveriges väntrum": "I Danmark går ett avslag inte att överklaga om det varit enigt. Tillståndet är från början inte permanent utan omprövas två gånger. Därefter går det att söka ett permanent tillstånd. Detta beviljas om den sökande lyckats med sitt 'integrationsprogram'. Från Wagers blogg: "En
migga skriver: Anledningarna är fem: 1) prövotiden för nya förhållanden är 2 år. I resten av EU är den 5 år. 2) det finns inga försörjningskrav under prövotiden. I resten av EU finns försörjningskrav. 3) den som varit gift - även om det är skengift - med en svensk kan få svenskt medborgarskap redan efter 3 år. Motsvarande regel finns inte i resten av EU. 4) kontrollerna är nästan obefintliga i Sverige. I den del EU-stater sker åtminstone hembesök om det misstänks något fuffens. 5) sanktionen är i princip noll. Som lagen är utformad klassas inte skenförhållanden som människosmuggling och inte heller som vanligt bedrägeri. Det är istället bötesbrott, ungefär som att köra bil utan körkort, och preskriberas efter 2 år.'"
"Sveriges tragedi": "Varför tar man bara fingeravtryck av asylsökare? I Finland upphörde de många falska identiteterna när man började ta fingeravtryck på dem som sökte uppehållstillstånd." "Sverige torde vara det enda land i Euopa som beviljar permanenta uppehållstillstånd utan karenstid. I Danmark är karenstiden 5-7 år."
"Migrationsexplosionen": "Om risken är stor att stoppas redan på vägen till det avsedda landet, eller vid dess gräns, är det knappast någon idé att kosta på sig ett (ofta dyrbart) försök. Här kommer olika former av visum in i bilden. Sverige har varit sparsammare än de flesta andra länder med att utnyttja detta regleringsinstrument. När det ändå tvingats fram har det i regel skett under stora våndor, och osedvanigt sent (jämför fallet Bosnien Hercegovina)." "När det gäller bötfällning av fraktbolag är Sverige det enda land som inte utnyttjar detta reglermedel (SOU 1993:113, s.59)." "Till skillnad från andra länder tillåter Sverige inte att fingeravtryck tas av dem som söker asyl i landet." En allt större andel av den totala invandringen till Sverige har utgjorts av anhöriginvandring. Där är de svenska reglerna väsentligt generösare än i andra länder. Det gäller både försörjningskrav och karenstider. Wagers blogg: "Anknytningsinvandringen är stor för att Sverige är det enda landet i EU som inte har ställt krav på att den familjemedlem som redan finns i landet ska garantera familjens försörjning." "Exit Folkhemssverige": "En sådan översikt publicerades 1993 och där visade det sig att Sverige hade gynnsammare regler för familjesammanföring i så måtto att ingen karenstid krävdes innan en sammanföring kunde ske. De övriga länderna ställde också krav på att huvudmannen skulle försörja de efterföljande anhöriga. Sverige hade till skillnad från de andra länderna inte heller någon kvalifikationstid för permanent uppehållstillstånd och det gick fortare att få medborgarskap." "Migrationsexplosionen": "...Sverige är det enda invandringsland i Västeuropa som saknar bestämmelse om allmän karenstid vid återförening. I andra länder varierar tiden mellan ett år (Storbritannien) och fem år (Tyskland och Danmark). Antalet kvalifikationsår för medborgarskap i Sverige varierar mellan 2 och 5 år, medan genomsnittet för andra invandringsländer i Europa är 7,6 år. I Schweiz och Österrike är kravet 12 respektive 10 år." SOU 1993:113: Beträffande familjesammanföringar hade andra västeuropeiska länder tider på alltifrån 5 ned till 1 år. För Sverige gällde 0 år:
"I Sveriges väntrum": "Krav på språkkunskaper finns i flertalet västländer. Riksdagens utredningstjänst har för folkpartiets räkning skickat en enkät till 51 länder. Trettiosex har någon form av språkkrav. Till exempel Finland, Norge och Danmark." SOU 1993:113: För tilldelande av medborgarskap hade övriga länder kvalifikationstider från 12 ned till 5 år. För Sverige gällde 2-5 år:
Västländerna utanför Europa finns inte med i diagrammet ovan om medborgarskap, men för USA gällde 5 år, för Kanada 3 år och för Australien 2 år.
Uppgifter enligt DN den 25/10 -09: Schweiz: Schweizerische Volkspartei (SVP) 29% (senare 33%) Österrike: FPÖ 17,5% + BZÖ 10,7% Norge: Fremskrittspartiet 22,9% Danmark: Dansk Folkeparti 13,9% Belgien: Vlaams Belang 12% Slovakien: Slovakiska Nationalistpartiet 11,7% Bulgarien: Ataka 9,4% Italien: Lega Nord 8,3% Luxemburg:Alternativ Demokratisch Reformpartei 8,1% Lettland: För Fosterland och Frihet (LNNK) 6,9% Nederländerna: Partij voor der Vrijheid (PVV) 5,9% Grekland: LAOS 5,6% Slovenien: SNS 5,4% Finland: Sannfinländarna 4,1% Rumänien: PRM 3,2% Sverige: Sverigedemokraterna 2,9% Ungern: Jobbik 2,2% Valresultaten avser senaste parlamentsval, fram till hösten -09. Rödmarkerade partier ingår i regeringen.
|