|
Kapitel 15: VILKA BÄR ANSVAR? d) Miljöpartiet |
||||
Miljöpartiets inriktning i flyktingpolitiken i början av 1990-talet speglas av att man som flyktingpolitisk talesman då hade en flyktingadvokat, Bernt-Erik Ekeroth. Det var ett överbudsparti. I praktiken arbetade Miljöpartiet för en helt fri invandring. Samtidigt ställde man krav på långtgående och resurskrävande åtaganden gentemot de utlänningar som kommit till Sverige. Partiets position var att Genevekonventionen skulle utvidgas till att omfatta "människor som flyr undan krig, svält och miljöförstöring". På Miljöpartiets önskelista stod: "Vid ankomsten till Sverige skall flyktingen mötas av icke polisiär personal. Redan inför första utredningen skall tillgång till tolk och juridiskt biträde, som flyktingen godkänt, finnas. Beslut i frågan om asyl skall avgöras i domstol. Inga asylsökande får hållas i fängsligt förvar om de inte har begått brott..." "Handläggningstider för behandling av uppehållstillstånd måste förkortas. Det är en omänsklig psykisk press för en flykting att få vänta flera år innan han/hon får besked. Vi anser därför att uppehållstillstånd bör ges automatiskt efter tolv månader." "Särskilt generös skall tolkningen vara när det gäller barnens asylrätt. Barn skall aldrig tas i förvar. Barn skall inte skiljas från sina föräldrar om inte mycket speciella skäl föreligger." Miljöpartiet hade inte bara en extrem linje i sakfrågan, det fanns heller inte utrymme för partimedlemmar att utanför partiverksamheten förfäkta andra tankegångar. Som ordförande i föreningen Blågula frågor gjorde ju Anders Sundholm detta, eftersom BGF arbetade för en stramare flyktingpolitik och minskad invandring. Uteslutningen av Sundholm började med ett mediadrev. Skånska Dagbladet hade som löpsedelsrubrik "Miljöpartist avslöjad som rasist". Visserligen beklagade tidningen detta övertramp och fälldes följdriktigt också av PO. Andra dagstidningsrubriker gällde ordförande i en "flyktingfientlig organisation" . Som en konsekvens av denna mediauppmärksamhet drogs en process igång inom Miljöpartiet för att få Anders Sundholm utesluten. Något som föranledde TT att hösten 1995 gå ut med nya telegram i frågan, med nya rubriker om den "fientlige" Sundholm som följd. Drivande bakom kravet på uteslutning var inledningsvis Bernt-Erik Ekeroth. Han ansåg att Blågula Frågor var "invandrarfientlig". En definition av detta begrepp hade Ekeroth tidigare givit, i en skrift från Miljöpartiet i Haninge 1993: "Enligt min mening är man invandrarfientlig om man vill... ha en mer restriktiv flyktingmottagning än idag." Ekeroths egen hållning speglades också av synen på utvisningar: om kriminella utlänningar skulle utvisas ur Sverige, då bör även kriminella svenskar kunna utvisas! Språkröret Birger Schlaug var också drivande bakom Sundholms uteslutning. Han vittnade mot Sundholm och angav som skäl att media ringde honom minst en gång i veckan om Sundholms medlemskap.
Samtidigt som Schlaug drev processen mot Sundholm skrev han på sin bok "Svarta oliver och gröna drömmar". Schlaug skrev: "Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem. Människor utanför den lilla svenska tyckareliten kände naturligtvis inte igen sig." På både lokal och regional nivå inom Miljöpartiet hade Sundholm stöd, men på riksnivå drevs uteslutningen ändå igenom, i augusti 1996. Om klimatet inom Miljöpartiet vittnar även en nyhet från Sydsvenskan den 15/4 -08. Två unga miljöpartister ville utesluta en annan mp-medlem, René Lundström. Denne hade givit uttryck för "främlingsfientliga åsikter", genom att som kommunfullmäktigeledamot i Svedala motionera om att nya "flyktingar" till kommunen ska skriva kontrakt om att lära sig svenska och svensk kultur. Lundström var 72 år, partimedlem i 20 år och kom till Sverige som tioåring - hans far hade varit motståndsman i det nazi-ockuperade Belgien.
Gustav Fridolin, ordförande för Grön Ungdom och Sveriges yngste riksdagsledamot efter valet 2002, var den som anförde Miljöpartiets budgetutpressning mot s-regeringen år 2005, för att tvinga igenom sin linje kring invandrings- och flyktingpolitiken. Där nådde man nästan ända fram. "I Sveriges väntrum": "Bräckjärnet som knäcker det socialdemokratiska motståndet är budgetprocessen och miljöpartisternas envishet. Främst är det den unge Gustav Fridolin som agerar på ett sätt som få riktigt hade väntat sig." "- Vi erbjöd oss att backa i en väsentlig miljöfråga om vi fick en skrivning som öppnade för ett nollställningsbeslut." "... kommer miljöpartiet med ett saftigt erbjudande: Vi avstår från att kräva den sedvanliga skatteväxlingen på tre miljarder kronor under det kommande året om vi bara får igenom en amnesti." "Till slut lämnades över 30.000 ansökningar in för att behandlas enligt den tillfälliga lagen. Av barnfamiljerna fick 76 procent av sina ansökningar beviljade. 'De flesta' barnfamiljer fick alltså stanna. ... Totalt beviljades 59 procent av ansökningarna." Gustav Fridolin har visat sig i Salem vid de årliga manifestationerna, inte för att deltaga i sorgen över mordet, utan för att markera sin avsky mot dem som manifesterade. Fridolin har nu lämnat riksdagen. Som journalist har han framställt TV-serien "Vår mörka historia".
Miljöpartiets i TV flitigast förekommande språkrör har varit Maria Wetterstrand. Hon är verbalt begåvad och som opinionsbildare en del av förklaringen till partiets höga opinionssiffror. Aktuella ståndpunkter kring invandringen som för Wetterstrand och Miljöpartiet är självklara: • Varje utlänning som kommit till Sverige ska ha rätt till svensk välfärd. Ingen människa är illegal, så ingen kan vara i Sverige olagligt - man är bara "papperslös". Som sådan ska man ha tillgång till sjukvård, skolgång med mera. • Återkommande nya "amnestier" bör utfärdas. • Kommunerna ska om nödvändigt tvingas till att ta emot de "ensamkommande flyktingbarnen". I februari 2010 föreslog Miljöpartiet att ersättningen till asylsökanden skulle höjas kraftigt, med minst 6.210 kronor, till 8.340 kr per månad.
|
