| Kapitel 14: ARGUMENT b) Skuld mm |
||
Vi svenskar ska känna skuld och skam. Till detta finns många skäl, emanerande ur vår mörka historia: • slavhandel • kolonier • undfallenhet mot Hitler-Tyskland - I själva verket har ju svensk inblandning i slavhandel varit liten i jämförelse med andra europeiska länder. Och europeiska länders inblandning i slavhandel, i sin tur, blir liten i jämförelse med muslimska länders slavhandel - vare sig man ser i utsträckning över tid, aktualitet, omfattning eller grymhet. - Sveriges enda koloni över en längre följd av år var den pyttelilla ön S:t Barthélemy i Västindien. - Sverige föll undan för Hitler, men vad hade vi att sätta emot? Det är knappast sannolikt att vi hade kunnat lämna ett större bidrag mot nazismen genom att bli ockuperade. De som kommer till Sverige och söker asyl sägs vara "flyktingar". I själva verket har bara en liten andel av de asylsökande skyddsbehov i enlighet med Genevekonventionen. De gör själva allt för att försvåra utredandet, eftersom de saknar flyktingskäl. Deras motiv för att ta sig till Sverige är en önskan om "ett bättre liv", och en bidragsgaranterad försörjning. Sverige är ett rikt land, vi har råd att ta emot många flyktingar. Det är dessutom vår moraliska skyldighet att dela med oss av vårt välstånd. Sverige tar emot alltför få flyktingar. Det är bara en "rännil" som kommer till Sverige jämfört med tidigare. Andra länder tar emot många fler flyktingar. Hävdar de politiskt korrekta. I själva verket har ju Sverige inte råd att ge god sjukvård eller åldringsvård åt alla sina medborgare. Det finns svenskar som lever materiellt mycket gott, men det gäller långtifrån alla. Det var en nedgång i antalet asylsökande i mitten av 90-talet, men i gengäld kom så många fler anhöriga. I början av 2000-talet har dessutom antalet asylsökande och antalet beviljade PUT åter ökat kraftigt. Jämförelsen med länder i Afrika och Asien haltar på två sätt. Dels är det fråga om grannländer till konflikthärdar, dels kostar varje flykting där bara en bråkdel av vad som blir fallet i Sverige. Ett argument som många debattörer har anfört är att "vi har gott om plats". Buden om hur många vi således kan ta emot har varierat från några miljoner till mer än 100 miljoner. (se 2b) Nu är kriteriet för "överbefolkning" inte ett visst antal invånare på kvadratkilometer, utan att antalet överstiger jordens försörjningsförmåga. Ett bördigt område kan försörja många, ett bergigt och kallt område kan försörja få. För övrigt visar erfarenheten att de utlänningar som kommit till Sverige i de allra flesta fall väljer att bosätta sig kring våra större tätorter. I en grundläggande och principiell bemärkelse är “alla människors lika värde” paroll som ingen demokrat kan annat än ställa sig bakom. Denna slogan syftar dock längre än så! Den riktar sig i praktiken mot medborgarskapet och den reglerade invandringen. Som den används från pk-håll kräver man att samma rättigheter måste tillkomma alla som befinner sig i vårt land - vare sig de är medborgare i landet eller, ja även utan att de ens har uppehållstillstånd i Sverige. Parollen har också en propagandamässig glidning i den riktningen att alla människor skulle vara likadana och ha samma värderingar. Så är ju inte fallet. En angränsande argumentering är att vi får inte dela upp människor i "vi" och "dom". Inte heller får vi "ställa grupp mot grupp". Här kan ju först konstateras att när det gäller DO:s verksamhet, diskrimineringslagstiftningen och de s.k. hatbrotten finns i hösta grad invandrare respektive svenskar. I praktiken finns det alltid en konkurrens om begränsade resurser. När ett enda "ensamkommande flyktingbarn" kan kosta 1,2 miljoner kronor per eller mer så går det ut över andra områden. Det är mycket av önskvärda satsningar på våra gamla och sjuka som det svenska samhället idag inte har råd med. S-politiker berömde sig tidigare av att sitta inne med en "helhetssyn", nu går de in för att sticka huvudet i sanden - och begär att alla andra ska göra det detsamma.
|
