| Kapitel 11: MOTSTÅNDET c) Opinionsbildare |
|||
1. Bevara Sverige Svenskt (BSS) 2. Fri Information och Invandringen (FIIN) 4. Samfundet för nationell och internationell utveckling 5. Folkviljan och Massinvandringen (FoM)
Försöken till opinionsbildning och folkupplysning har - utöver partier och valrörelser - haft ett antal kanaler: • flygblad, affischering och utåtriktade manifestationer • torgmöten och inomhusmöten • tidskriftsutgivning • bokutgivning • webbsidor
Bevara Sverige Svenskt (BSS) startades redan 1979. Den person som mest kommit att förknippas med BSS är Leif Zeilon, vilken pga den intensiva förföljelse som drabbade honom bytte namn till Leif Ericsson. Hans politiska intresse hade vaknat på 1970-talet då han var aktiv i Demokratisk Allians, som stödde USA:s krig i Vietnam. Zeilon drabbades snart av yrkesförbud pga sitt politiska engagemang. BSS-verksamheten bestod till stor del i att sprida flygblad och sätta upp affischer och klistermärken. Verksamheten finns dokumenterad i boken "BSS - ett försök att väcka debatt", utgiven 1990. Tryckt i USA... Där skrev man: "Massmedias kampanjer gav BSS medlemmar av allt hårdare virke. Attityderna i invandrarfrågan blev hårdare samtidigt som hetsen mot patrioter fortsatte att öka. Man kunde klart notera tendenser till en ökad polarisering i denna fråga." Det som idag läggas BSS till last från pk-håll, för att ha varit extrem, kan alltså i någon mån ha varit ett resultat av hur organisationen bemöttes. Å andra sidan är det ju ur pk-perspektiv "extremt" redan att vilja minska invandringen till Sverige. Det dröjde till 1983 innan BSS formellt valde en ordförande. Det blev Sven Davidsson, den ende som varit organisationens ordförande. På BSS-programmet stod: "Invandring endast av seriösa personer från kulturellt och etniskt besläktade länder Flyktingmottagning endast av personer som är etniskt närbesläktade med nordbor Uppmuntran och understödjande av repatriering av personer från etniskt och kulturellt avvikande länder Förbud mot internationell adoption Skärpningar av abortlagen." Vid en demonstration utanför SIV i Norrköping 1985 löd texten på banderollen: "Stoppa invandringen - verka för repatriering". BSS upplöstes formellt i november 1986 i samband med att man gick samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Partiledare blev Stefan Herrmann, som snart orsakade slitningar. Tidskriften Fri Information om Invandringen (FIIN) startades 1992 av läkaren och moderaten Eva Bergqvist, aktiv både primärkommunalt och i landstingspolitiken. En bakgrund till startandet av tidskriften var att Eva Bergqvist utanför sin bostad i närheten av Västerås fått en flyktingförläggning och kunnat erfara hur illa den officiella retoriken rimmade med verkligheten. I
valet 2002 fick Eva Bergqvist flest personkryss FIIN fortsatte att utkomma fram till Eva Bergqvists alltför tidiga död vid 64 års ålder år 2003. Hon underhöll även en webbsida.
År 1995 bildades föreningen Blågula frågor, med läraren och miljöpartisten Anders Sundholm som ordförande. År 1996 öppnade BGF även en webbsida - bgf.nu. Utgivningen av papperstidningen upphörde år 2006, men webbsidan bgf.nu har fortsatt att expandera, till att idag utgöra ett omfattande arkiv kring demokrati och invandringspolitik. I BGF-verksamheten har även ingått att hålla torgmöten och organisera inomhusmöten. Ett sådant ordnades i början av år 1996, i samband med Sincariaffären. BGF har även framställt filmer.
Samfundet för nationell och internationell utveckling startades av akademikerna Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin. Tillsammans gav de 1994 ut boken "Invandring - sammanbrott eller utveckling", som fick stort genomslag. Ansatsen var att koppla ihop invandringen med internationellt solidaritetsarbete, ett tema var att underlätta återvandring genom att organisera så att de hemvändande kunde medverka till att bygga upp sina hemländer. För författarna, med deras tidigare erfarenheter och intressen, var detta naturligt. Ingrid Björkman hade tidigare arbetat i Afrika med kultur- och teaterverksamhet.
Åke Wedin hade varit verksam inom arbetarrörelsens internationella solidaritetsarbete, som ansvarig för kontakter med först motståndsrörelsen i diktaturens Spanien, sedan Latinamerika. Ingrid Björkman lyckades också med bedriften att under början av 90-talet få in ett antal debattartiklar i stora svenska dagstidningar, bl.a. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Genom hennes artiklar kunde många läsare för första gången få sina egna tankar och känslor kring invandringen bekräftade, i offentligheten. Det gjorde att många hörde av sig till Ingrid Björkman och runt henne växte ett nätverk av sympatisörer fram. Ingrid Björkman på DN Debatt den 20/10 1993: "Invandringspolitiken försvaras med moraliserande argument, aldrig med sakskäl. Dess försvarare gör anspråk på att ha moralmonopol. Jag hävdar att denna moral är en myt och att den invandringspolitik som förts det senaste decenniet i själva verket är djupt omoralisk. Jag kommer här att diskutera den under följande punkter: • Ekonomiskt slöseri som resulterar i att vi hjälper för få flyktingar • Hot mot asylinstitutionen • Kompetensutarmning ("brain-drain") i u-världen • Desinformation och mörkläggning av fakta • Främlingsfientlighet. Flyktingar behöver tillfällig asyl för att sedan återvända och delta i återuppbyggnaden av sitt land när förhållandena normaliserats. Hjälpen blir både effektivare och humanare om de tillbringar asyltiden i ett närområde. Den kulturella omställningen under asyltiden blir mindre krävande och återflyttningen går smidigare. Framför allt kan betydligt fler flyktingar hjälpas för samma ekonomiska insats." Folkviljan och Massinvandringen (FoM) startades på hösten 1996. Ambitionen var att organisera så många som möjligt, som var kritiska till den förda invandringspolitiken och att bedriva opinionsbildning genom flygbladsutdelningar. Målsättningen formulerades så här: "Organisationen Folkviljans uppdrag är trefaldigt: 1. Att objektivt informera om invandringen och dess konsekvenser 2. Att kanalisera en folklig protest med den förda flykting-, invandrings- och invandrarpolitiken, och verka för att politiken läggs om. 3. Att medverka till att denna protest kanaliseras fredligt och konstruktivt. Folkviljan accepterar invandring, men anser att den måste ske i en sådan takt och under sådana former att etniska spänningar inte byggs in i vårt samhälle. Folkviljan företräder en 'inkluderande nationalism' och en 'öppen svenskhet'. Dvs det måste vara möjligt för invandrare att bli svenskar. Invandrarskap måste vara något övergående - assimilering är önskvärt för dem som skall bo kvar länge i Sverige. Folkviljan är antirasistisk, dvs tar avstånd från etnisk diskriminering. Varje individ skall bemötas efter sitt eget uppträdande - inte efter vare sig utseende eller födelseland. Såväl främlingsfientlighet som svenskfientlighet skall bekämpas." I ledningen fanns Kenneth Sandberg, Vilhelm Sjölin, Erik Groth Eriksen, Ingrid Björkman och Karl Johan Lidefelt. Organisationen hade snart över 1.000 medlemmar. Folkviljan hade ett större möte på Hotell Winn i Solna våren 1997, där bl.a. Sten Andersson, m-riksdagsman, och Kajsa Ekholm-Friedman, antropolog, medverkade. Det blev en mediastorm kring framförallt Ekholm-Friedmans medverkan, men Folkviljan fick också uppmärksamhet. Som en följd av detta kunde Karl Johan Lidefelt medverka i SVT-programmet "På din sida" den 16 maj -97 - där han fick sympatierna på sin sida inte genom det lilla han fick tillfälle att säga, utan pga den så uppenbart oförskämda behandlingen i TV-studion. Tidskriften SALT började utkomma år 1999 och utgivningen fortsatte fram till år 2002. Då hade 10 nummer utkommit. Den hade startats av Jonas de Geer och Per Olof Bolander. I det första numret av SALT deklarerade de: "Låt oss bara säga att vi inte föraktar Gud, familj och fosterland. Vi tror inte på en krävandets och självömkandets kultur utan på en ansvarstagandets och självuppoffringens. Vi tror inte att gränser och normer hämmar människan utan tvärtom är förutsättningar för all frihet värd namnet. - Hela västvärlden befinner sig idag i djup kulturell och social kris. Kraftigt ökande brottslighet, vilket i så gott som samtliga västländer har tydliga samband med massinvandring från andra världsdelar, kraftigt ökande psykisk ohälsa, framförallt bland ungdomar, identitetsförvirring och otrygghet, splittrade familjer, sjunkande rättssäkerhet, förljugna och fördummande massmedier är bara några av problemen." "Det kanske allvarligast i denna situation är att den kulturradikalism som bär stor del av ansvaret för dagens sorgliga situation totalt dominerar landets politiska och intellektuella liv, ... det är som om brandförsvaret skulle bestå av idel pyromaner."
År 2000 lynchades 17-årige Daniel Wretström i Salem söder om Stockholm. Som en följd av inte bara detta brutala mord utan också massmedias mörkande och bagatelliserande av våldet mot svenskar har sedan dess hållits en årlig manifestation i Salem, till minne av Daniel. Trots mörker och kyla, trots ibland dålig väder och en hotbild från AFA-figurer, har tusentals svenskar mött upp - unga och gamla, män och kvinnor. Manifestationen har stämplats som "nazistisk". Sant är att där har medverkat även nazister, men detta kan inte sägas om deltagarna i allmänhet. Det handlar om vad man 1968 skulle kalla en enhetsfront: många olika människor, oavsett bakgrund och åsikter i andra frågor, samlas för en gemensam sak. Så var det på 60-talet i Vietnamdemonstrationerna. Dessa organiserades till stor del av kommunister, för att få stopp på USA:s krig mot det vietnamesiska folket. Den här gången gäller det vårt svenska folk. Det har givits ut en hel del böcker. Utöver den ovan nämnda har Björkman-Elfverson-Wedin skrivit ytterligare två: "Flyktingpolitikens andra steg" 1996 och "Exit Folkhemssverige - en samhällsmodells sönderfall" 2005. Åke Wedin hade tidigare, tillsammans med Eskil Block, skrivit "Flyktingpolitik i analys" 1993. Jan Elfverson skrev "Politikens haveri" 2006.
"Dialog om invandringen?" utkom 2002. Lars Jansson skrev "Mångkultur eller välfärd?" 2002, om invandringens kostnader. Lars Jansson är universitetslektor i företagsekonomi. John Järvenpää har skrivit inte mindre än tre böcker: "Multikulturens paradoxer" 1996, "Invandring och demokrati" 2002 och "Politisk korrekthet" 2006. Anders Johansson skrev "Invandrarpolitiken i 'Monas' Sverige" 2003 och "Sanningen är originell" 2005. Till de intressanta böckerna kan räknas även "20 RÖSTER OM 20 ÅR", utgiven av Sverigedemokraterna 2008. På internet fanns först Fri Information och Blågula frågor, sedan har ett stort antal och mycket bra invandringskritiska bloggar tillkommit. En av de allra bästa var Weine Bergs "Rakryggad". Tabloidtidningen "Sverige i Centrum" (SVIC), för gratisutdelning vid kollektivtrafik och i köpcentra, startades 2005 och utkom fram till året därpå, med sammanlagt sex nummer. Upplagan låg kring 40.000 exemplar. Projektet drevs av Jan Milld och Björn Hammarbäck, men måste avbrytas i brist på ekonomiska resurser och pga den enorma arbetsbelastningen. Tidningen Nationell Idag utges av Nationaldemokraterna, med Vavra Suk som redaktör. Sedan hösten 2009 kommer den med ett nytt nummer varje vecka, och har statligt tidningsstöd i sikte.
|
Tidskriften
Blågula Frågor (BGF) började utges av
bussföraren och f.d. socialdemokraten Jan Milld 1994.
Det skedde som en uppföljning av den bok han skrivit om svensk
invandringspolitik, "Lagom är bäst!"
Jan
Milld skrev "Lagom är bäst!"
i två upplagor, den senare utkom 1995 och finansierades
av Samfundet.