| Kapitel 10: HISTORISK ÅTERBLICK g) Generositet |
|||||||||
När riksdagen diskuterade invandringspolitiken i slutet av 1960-talet var honnörsordet ”ett fritt folkutbyte”. Detta var en långsiktig målsättning, om vilken samtliga partier var överens. Bara tills vidare måste invandringen till Sverige, av praktiska skäl, kontrolleras. Ur SOU 1968:68, "Lagstiftning mot rasdiskriminering": "Sverige har länge varit ett land med en osedvanligt homogen befolkning. Härvidlag håller stora förändringar på att ske. En ström av invandrare söker sig till Sverige för att arbeta här och stanna här kortare eller längre tid. Dessa invandrare kommer i allt större utsträckning från avlägsna länder med en befolkning av ett helt annat ursprung och en helt annan tradition än vår..." Ur proposition 142/68: ”Sverige bör som hittills ta aktiv del i och stödja ansträngningarna i internationella sammanhang att undanröja hinder för ett fritt folkutbyte”. "Sverige har också i olika sammanhang stött internationella strävanden att liberalisera flyttningsrörelserna över gränserna. De nordiska länderna har gjort en pionjärinsats genom att skapa en gemensam nordisk arbetsmarknad. Vidare har vårt land upphävt viseringsskyldigheten för medborgare i staterna i Västeuropa samt Nord- och Sydamerika och i en del länder i Östeuropa, Asien och Afrika." Ur fp-motion 1294 1968: "Vår uppfattning är att en person, som kan göra troligt att han önskat ta sin tillflykt till vårt land men som inte kunnat fly direkt hit, utan först måste söka sig till ett annat land och där fått politisk asyl, bör kunna tas emot i Sverige på samma villkor som om han hade flytt direkt hit." "Vi förutsätter att bestämmelserna i propositionen om familjemedlemmars rätt att komma in i landet preciseras... Bestämmelserna bör ges en generös utformning med tanke på att familjebegreppet i länder med andra kulturmönster ofta är vidare än vad som är fallet i vårt land." "Sverige bör i internationella sammanhang verka för en liberalisering av utlänningspolitiken i alla länder. Parallellt med detta bör det svenska samhället göras mera tolerant mot dem som flyttar till Sverige. Via massmedia, folkrörelser och i skolundervisningen bör spridas kunskap om och förståelse för invandrarna, deras hemland och kultur." "Jämlikhet och valfrihet": "Min tes är att parallellt med utrikespolitiken är det välfärdspolitikens universalism (att så gott som alla skulle vara med) och inkomstbortfallsprincipen som driver politiken mot en pluralistisk statsinterventionsmodell." Ur remissvar (s) på utlänningsutredningen 1967: "Målsättningen för invandrarnas anpassning i Sverige bör vara att det skall ges samma rättigheter som svenska medborgare i alla avseenden." "Jämlikhet och valfrihet": "Invandrarna definierades som en särskilt utsatt grupp, en kategori människor som behövde ett riktat stöd för att finna sig tillrätta i det svenska samhället. Välfärdspolitiken sågs här som ett botemedel mot utanförskap och isolering." "Kjell Öberg skrev, som ordförande i 'Arbetsgruppen för invandrarfrågor', att Sverige skulle uppfylla 'internationella och mänskliga förpliktelser' mot invandrarna, i synnerhet eftersom Sverige 'gör anspråk på att vara ett socialt föregångsland'..." SAP:s invandrarpolitiska program "Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan" 1978: "Jämlikheten ett huvudmål i socialdemokratisk ideologi - är ett uttryck för allas lika värde, allas lika rättigheter, allas lika möjligheter, oavsett nationellt ursprung, ras eller livsåskådning." "Invandringen till Sverige": "Före 1970-talet kan flyktinginvandringen till Sverige alltså förknippas med den flyktingsituation som andra världskriget givit upphov till och med det politiska förtrycket i det kommunistiska östblocket." • En generositet från svensk sida tog sig uttryck i att antalet kvotuttagna till Sverige ökade - vilket senare skulle komma att generera en omfattande följdinvandring. Det började med bl.a. en begränsad grupp assyrier. Nu är en av Sveriges större städer - Södertälje - dominerad av assyrier. "Det finns gränser": "Den invandring av assyrier/syrianer som 1967 hade inletts med en blygsam kvotöverföring av 205 personer från Libanon hade följts, utan att myndigheterna först insåg det, av en spontaninvandring av asylsökande släktingar och vänner och familjeanknytningar till de ursprungliga flyktingarna." • Generositeten tog sig också uttryck i att Sverige 1980 för sin del utvidgade de asylgrundande skälen, utöver vad FN-konventionen förpliktade. Asylsökande gavs möjlighet att få stanna som "de facto-flykting". • Vidare urholkades första-asyllands-principen, om att en asylsökande skulle lägga in sin ansökan i det första konventionsland som han/hon kom till. 1987 avgick Thord Palmlund, chefen för dåvarande Statens Invandrarverk (föregångaren till Migrationsverket) i protest, mot att s-regeringen urvattnade dittills gällande regler om första asylland. I Göteborgs-Posten den 23/11 -87 uttalade sig Palmlund: ”- Vi på verket menade att om den principen övergavs skulle det begränsa våra möjligheter att överhuvudtaget föra en flyktingpolitik." Den linje som regeringen valde innebar, menade Palmlund, "en uppluckring som har underlättat för asylsökande att få komma till Sverige.” GP-artikeln fortsätter: ”Likaså har verkets krav på bättre gränskontroll, åtgärder mot människosmuggling och mot att vissa asylsökande kastar sina dokument, klingat ohörda. Inte heller har regeringen lyssnat när verket påtalat behovet av att vid vissa tillfällen införa visum för att stävja invandring av människor, som inte har flyktingskäl. - Jag har upplevt en obenägenhet på olika politiska nivåer för att ta till sig sakkunskap och underlag som verket kan prestera med sin ganska stora kunskap." ”- Regeringen tog större hänsyn till remissyttranden från frivilliga och humanitära organisationer och struntade i vad vi sade både om konsekvenserna av en liberalisering och om vårt behov av resurser för att klara den situation som uppstod.” ”- Det måste sättas in åtgärder för att skydda den svenska flyktingpolitiken och vi måste ge signaler att det inte är någon fri invandring till Sverige." Antalet asylsökande i början av 80-talet var ändå så lågt som 3.000. Men 1984 hoppade det plötsligt upp till 12.000. Det handlade då om en ström från Iran. Sedan dess har antalet fortsatt att stadigt öka år från år.1989 utgjorde också en toppnotering, med 30.000. Arbetskraftsinvandringen hade avlösts av en ny typ av invandring. Asylinvandring. Inte nödvändigtvis av flyktingar, men av utlänningar som använde sig av asylinstitutionen. Beträffande personer från övriga Norden var det fram till år 1990 fråga om en nettoinvandring, därefter en nettoutvandring.
Istället hade det i tilltagande utsträckning blivit fråga om en invandring av personer från andra världsdelar. Sedan år 1985 invandrade fler personer från andra världsdelar än från Europa.
Anhöriginvandringen blev en tredje typ av invandring, som snart var mer omfattande än någon annan typ av invandring. År 1990 var antalet flyktinginvandrade (dvs som fått PUT efter asylansökan) 12.800. Antalet anhöriginvandrade var samma år över 22.000.
När det ovan talas om "flyktinginvandrade", så hade bara en liten del av dessa beviljats asyl, de flesta hade fått uppehållstillstånd på "humanitära grunder". Den typ av uppehållstillstånd som snart blev gängse var permanenta sådana (PUT), inte tillfälliga (TUT). Ett steg i den riktningen togs redan på 60-talet. Ur statsutskottets utlåtande till proposition 142 från 1968: "Enligt de föreslagna riktlinjerna skall invandring av humanitära skäl medges generöst." "Uppehålls- och arbetstillstånd skall enligt riktlinjerna ges för längre tider än nu. Bosättningstillstånd, som f.n. ges efter minst fem års bosättning här, skall kunna meddelas redan efter två års bosättning." "Asylsökande politiska flyktingar har enligt utlänningslagen en särställning som bör bestå. Den praxis som utbildat sig i anslutning därtill innebär att ekonomiska flyktingar m.fl. ... får stanna i Sverige om det inte kan antas få en fristad i annat land. Utskottet anser som departementschefen att denna praxis som innebär en generös tillämpning bör upprätthållas." I de flesta andra länder i Västeuropa ges permanenta uppehållstillstånd först efter ett antal år. I Sverige ges det sedan början av 1990-talet direkt, ett resultat av Bengt Westerbergs inflytande.
En paradox kan spåras mellan att Sverige • å ena sidan inte - som t ex Schweiz och Västtyskland - såg invandrarna som tillfälligt boende i landet, som gästarbetare, utan snabbt gav PUT, dvs permanent uppehållstillstånd • å andra sidan satsades hårt på bl.a. hemspråk och förkastande av tanken på assimilering - vilket skulle kunna underlätta ett återvändande till sitt hemlandet. "Jämlikhet och valfrihet": "Konkret menade kommittén att i stort sett alla socialförsäkringsförmåner som omfattade svenskar också skulle inkludera invandrare." Ur SOU 1967:18: "De sociala förmånerna i Sverige var för inte så lång tid sedan nästan helt förbehållna svenska medborgare... Efter hand har emellertid ägt rum en genomgripande utveckling mot en ökad likställighet mellan utlänningar och svenska medborgare på de sociala förmånernas område. De reformer, som hittills genomförts, har främst inneburit att en rad betydelsefulla förmåner... gjorts tillgängliga för alla utlänningar,.. barnbidrag, studiesociala förmåner, förmåner från försäkringen för tilläggspension, sjuk-, yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna samt arbetslöshetshjälp och socialhjälp." "Reciprocitetsprincipen innebär att stat för att tillerkänna annan stat eller dess medborgare förmåner sätter som villkor att denna stat bereder den förstnämnda staten eller dess medborgare motsvarande förmåner. Reciprocitetsprincipen, som tidigare spelat en betydande roll, framför allt i fråga om utlännings rätt till sociala förmåner, har efter andra världskriget förlorat i betydelse. Här må nämnas att Sverige under de två senaste årtiondena - utan villkor om ömsesidighet - gjort flertalet sociala förmåner tillgängliga för utlänningar." "Jämlikhet och valfrihet": "Jag menar att det inte är en tillfällighet att den svenska modellen, den 'aktiva' utrikespolitiken och invandrarpolitiken utvecklades parallellt. De tre politikområdena växte fram ur en gemensam värdegrund, en 'altruistisk' människosyn. Den var utopisk. Med detta menar jag att den förmedlade en tro på varje människas inneboende godhet, att människan av naturen var god, endast samhällsordningen gjorde vissa människor onda." "Både samförståndsandan och den gemensamma positiva inställningen till en växande offentlig sektor förklarar framför allt varför en sådan enighet kunde uppnås kring en välfärdspolitik i allmänhet och en invandrar- och minoritetspolitik i synnerhet, men inte varför den skapades just under andra hälften av 1960- och början av 1970-talen..." "...en häpnadsväckande snabb ekonomisk frammarsch och skapandet av en svensk välfärdsmodell som etablissemanget i takt med den ökande öppenheten för vad som hände i omvärlden insåg att det rådde fullständigt svindlande klyftor mellan det rika Sverige och de fattiga utvecklingsländerna (vilket massmedierna, särskilt åskådligt i TV, började påminna om). Sverige måste, kände framför allt de politiska beslutsfattarna, dela med sig." "Socialt genom det svenska välfärdssystemet skulle samhället garantera alla i Sverige en adekvat utbildning, god bostadsstandard, hälso- och sjukvård, värdebeständiga pensioner, ersättning för inkomstbortfall och rehabilitering vid sjukdom och särskilt stöd till barnfamiljer. Detta oavsett social eller etnisk bakgrund. Denna universalism skiljer sig från den tidigare folkhemsvisionen. När Per-Albin Hansson menade att Sverige skulle bli ett folkhem syftade han framför allt på alla svenska medborgare,.." 1976 gjordes det lättare för utlänningar att få svenskt medborgarskap. Tidsvillkoret ändrades från sju till fem år för utomnordiska medborgare, för nordiska medborgare från tre till två år. Det är lätt för utlänningar att få svenska medborgarskap. De behöver inte kunna svenska och de behöver inte ha varit länge i Sverige. Ofta är inte ens deras identitet fastställd. David Schwarz i DN den 4/11 -97: "...det har för övrigt börjat bli ett säkerhetsproblem det här att Sverige har en så liberal inställning till identitetskontrollen. Det kommer hit människor som man inte vet någonting om och inte ens är särskilt noga med att kontrollera på riktigt. I Sverige kan man få uppehållstillstånd utan att identiteten är klar, och sedan kan man ändå gå ut i samhället och få identitetshandlingar, ja, i princip kan man bli vald till kommunfullmäktige och t.o.m. bli dess ordförande." "Idag kan man bli svensk medborgare utan att kunna svenska. Det är ofattbart!" Sverige utmärker sig återigen jämfört med andra länder i Västeuropa:
Svenska Dagbladet, den 15/2 -99: "LÄTTARE FÅ TVÅ MEDBORGARSKAP Ett förslag om att det skall bli lättare att få dubbelt medborgarskap kommer om någon månad från medborgarskapskommittén... Idag är det i princip omöjligt att vara medborgare i Sverige och i ett annat land. Dubbla medborgarskap är möjliga genom vissa undantag, till exempel för personer som kommer från länder där man inte kan avsäga sig ett medborgarskap." Ur
Expressen den 7/3 -04, ett TT-telegram: Regeringens särskilde utredare Erik Lampert föreslår en lagändring med den effekten i den utredning han på måndagen lämnade till migrationsminister Barbro Holmberg. Att klassas som flykting innebär en rad fördelar. Förutom det psykologiskt viktiga i att bli erkänd som flykting betyder denna status också att det går snabbare att bli medborgare. Dessutom får flyktingar resedokument som gör att de kan resa viseringsfritt till många länder. Bättre skydd mot utvisning om de skulle dömas för brott är en annan sådan fördel. Lampert föreslår att den så kallade könsbestämmelsen i Utlänningslagen tas bort, och att en ny formulering om förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning skrivs in direkt i lagtexten." Som svensk medborgare kan en utlänning inte utvisas, ens vid grova brott. Ur svensk horisont kan detta inte betraktas som en fördel. Svenskar och kriminella utlänningar har inte samma intressen. Vad som är en fördel för kriminella utlänningar är till nackdel för hederliga människor i Sverige. Expressen väljer här sida.
Inte ens där kriminella utlänningar saknar svenska medborgarskap - och kan utvisas - sker detta annat än i undantagsfall. Ur Sydsvenskan den 14/2 -04: "FÄRRE FÅNGAR UTVISAS" "Trots hård kritik från flera remissinstanser lägger regeringen inom kort fram ett lagförslag som ökar chanserna för utlänningar som begått grova brott att undvika att bli utvisade ur Sverige. Justitieminister Thomas Bodström vill att domstolarna i högre grad än i dag tar hänsyn till att en utlänning har barn i Sverige innan brottslingen döms till ett långt fängelsestraff som är förknippat med utvisning." "Med lagändringen vill regeringen tydligare efterleva FN:s barnkonvention, som säger att politiker och domstolar alltid ska ta hänsyn till barnens bästa." Ett tillägg i utlänningslagen förbereddes, med lydelsen: "Om utlänningen har barn i Sverige skall barnets behov av samvaro med utlänningen beaktas." "Dessutom ska domstolarna oftare än idag begära in skriftliga intyg om huruvida en utvisningshotad utlänning har barn och i vilken mån barnet har 'behov av samvaro med utlänningen'." "Enligt Brottsförebyggande rådet berörs drygt 200 barn per år av en förälders utvisning. Många barn drabbas hårt av dessa separationer. Men barnen drabbas inte bara av själva utvisningen. De avskärmas också från umgänge med den dömde föräldern under ett långt fängelsestraff..."
|
